Maybe it’s all in my head

Hämtat ungarna och landat i soffan. Trött. Vi leker med snap chat, de tycker det är så kul haha och det är pretty much det jag orkar just nu. Men om en liten stund ska vi klä granen. Ser fram emot det, barnen också.

Jag vet inte om det är sömnbristen eller vad, eller det faktum att jag slutat med Premalexen, men jag känner mig nere och konstig. Jag gillar inte känna så, för jag börjar tänka konstigt. Jag känner mig osäker på mig själv då.

När barnen har somnat ska jag ta lite me-time. Hår inpackning, vaxa/raka benen och bara njuta av ett varmt bad. Sen måste jag betala räkningarna (jag vet, jag är sen).

Gillar

Kommentarer