"Min mamma"

Härom dagen hände något som jag har varit rädd för. Isolde vakande och grät och jag var tvungen att gå till henne. Gabriel satt och tittade på tv en stund med mig i soffan. När jag reser mig och är halvvägs framme hör jag hur Gabriel springer efter mig och slänger sig dramatisk på golvet och gråter/skriker "nej, min mamma". Sånt verkligen hugger i hjärtat, när ens barn vill ha hela en till 110 %, men man måste "dela" på sig. Just då gick det att lösa, tog Gabriel i famnen och gick till Isolde och tog henne också i famnen (ni kanske förstår varför jag fick inflammation i armbågen av över belastning..). Men att bara höra hans reaktion.. det känns som att jag sviker eller överger honom på något sätt.

Jag antar att det är en fas som han går genom nu när han har fått syskon. Försöker ge han extra uppmärksamhet och kvalitetstid. Men det är svårt. Känns som att det kvittar hur jag gör ibland, det verkar inte räcka ändå. Är det kanske en fas som han bara "automatiskt" går genom för att han har fått syskon? Han är väldig mammig för tillfället och vill göra exakt som Isolde. Ni med fler barn - tips, råd, tankar..?

Min älskade vackra son ❤️

Gillar

Kommentarer