"NEJ!"

Så har vi kommit till dagen då Gabriels starka vilja börjar uttrycka sig i ord. Han har ju pratat på ett tag nu och använt en del ord i vardagligt bruk, men nu har han börjat förstå att han faktiskt har en viss makt med språket. Och han verkar verkligen gilla det. Inte lika kul för mig dock haha Det roliga är att han testar verkligen och säger "nej" mest för att han märker att han har den makten. T ex vid maten när jag frågar honom "är du klar nu?", då får jag ett bestämt "NEJ" tillbaka även om jag ser att han har varit klar sen en kvart. Och fly förbannad blir han om man går mot hans vilja.

Barns självkänsla skapas till en viss del av att de faktiskt har en del makt i omvärlden och får använda den. De behöver få ha en del makt kring sig själva. Men det är svårt att veta hur man ska agera. Jag vill låta honom testa sig fram och låta honom bestämma till en viss del, men samtidigt måste han förstå att det finns vissa gränser och där bestämmer mamma. Han är nog fortfarande för liten för att förstå det. Det svåra är att veta (åter igen), när, i vilken ålder så att säga, det är lämpligt att börja lära de. Hur man sätter dessa gränser och när det är värt att ta striden. Eller är det bättre än så länge att bara avleda? Ja, det är väl säkert individuellt och varje mamma känner nog av det på sitt eget barn. Men det är inte så lätt alltid.

Hur gör ni med era barn?

Det blev många "NEJ" i badet idag också. Gabriel är du klar nu? "NEJ". Kanske borde man inte fråga? haha

Gillar

Kommentarer