Oro för att jobba efter mammaledigheten

Jag har en jobbig oro just nu.. och det känns helt onödigt för det är lång tid kvar.. men jag kan inte låta bli att oroa mig för när mammaledigheten tar slut. Jag älskar att jobba. Jag hade ett sånt sug att börja jobba igen precis innan Isolde föddes. Men ju längre tid det går, ju längre bort känner jag mig från allt som har med jobb-livet att göra. Jag känner mig nästan lite paralyserad av bara tanken på det.

Jag oroar mig för hur jag ska kunna jobba. Jag har blivit så van vid denna hemma-mamma-världen. Utan en massa stress på krav och förväntningar. Utan att konstant behöva vara någonstans, passa en massa jäkla tider (jag hatar passa tider!). Det är tufft att vara hemma med barnen, men det är en annan sorts tufft. Jag oroar mig för hur jag ens ska klara av jobba, min hjärna är MOS. Jag kopplar typ 10 % av allt jag hör nu. Jag beter mig just nu som jag tror en dement person gör.

Och barnen. Jag oroar mig för att ha så lite tid med mina barn.. jag har inte skaffat barn för att lämna bort de. Jag älskar att jobba, men jag älskar också att vara hemma med barnen. Vissa tycker inte om det eller tycker att det blir långtråkigt, men jag älskar det (även om det är astufft också). Jag är inte samma person som innan mammaledigheten. Jag har andra perspektiv och prioriteringar nu. Samtidigt vill jag också satsa på jobb i mitt liv och älska det jag gör. Göra något jag brinner för. Men jag känner mig så långt ifrån där nu. Jag blir nästan lite rädd.

Känner ni igen er? Hur har det gått för er som börjat jobba igen?

Gillar

Kommentarer