Skolval & min egen skolgång

God kväll. Sitter och försöker ansöka om skola till Gabriel, men vet knappt vad jag ska välja. Vi väljer två skolor här i närheten, men man ska välja hela SJU skolor.. får googla vidare på det.

Jag får en klump i magen för att han ska börja skolan snart. Jag vet inte varför.. kanske för att Gabriel är väldigt känslig, precis som jag, och jag vet vilket ångestmoment skolan var för mig. Jag har alltid haft lätt för att få vänner och var ganska omtyckt i skolan (mina närmsta vänner är mina barndomsvänner från skolan), men ändå var det sociala en stor ångest. Allt gick rakt in i mig och jag kunde inte stänga av/stänga ute något. Det skapade väldigt mycket jobbiga känslor inombords. Och jag kände mig annorlunda. Av lärare kände jag mig aldrig omtyckt däremot (förutom av en underbar lärare Anna i 6:an). Jag var alltid flickan som ”inte lyssnar och tittar ut i det blå”, som de sa, eller så sa de jag pratade för mycket. Och honestly, jag hörde knappt ett skit av vad de sa, jag var alltid i min dimma, i min egen värld av en miljon tankar. Jag missuppfattade precis allt. Jag glömde saker, böcker, läxor, lappar.. det var ett helvete att hålla reda på allt och det var jobbigt att alltid känna sig dålig över det. Jag fick alltid skäll, precis som att jag kunde rå för det. Idioter. Krav och stress - det förknippar jag skolan med. Det var jobbig att känna att man knappt kunde hänga med. Men jag var smart och jag kompenserade hårt på olika vis för att klara mig genom skolgången med hyfsade betyg, trots stora koncentrationssvårigheter och noll hjälp. Den creed ger jag mig själv.

Anyways. Jag försöker sätta mina egna känslor åt sidan och peppa Gabriel. Han är ju en helt egen individ, även om vi båda är känsliga i karaktären, kan han uppleva det helt annorlunda än vad jag gjorde. Dessutom har han ett stöd hemifrån som inte jag hade och skolorna är betydlig mer pedagogiska nu. Det kommer bli bra.

Gillar

Kommentarer