Stackars lilla mammakropp

Ligger här i soffan, har ont och är helt slut. Tänker på allt våra kroppar måste stå ut med från den stunden man bestämmer sig att skaffa barn. Visst, säkert olika för alla, men jag tror ändå majoriteten får uppleva rätt mycket fysisk smärta. Först under hela graviditeten. Organ som kläms och flyttas. Magen som töjs och känns som den ska explodera. Tyngde som belastar ryggen och allt annat. Foglossning. Hormonerna som gör kroppen extra skör. Och sen förlossningen. SMÄRTA med stora bokstäver. Och tiden efteråt. En misshandlad och trasig kropp (ja kanske inte alltid, men jag antar att de flesta i alla fall är utmattande av den enorma ansträngningen). Och när kroppen är som trasigast, mest utsliten och sårbar - då ska man bära, vagga, bära, vagga. Och barnet blir tyngre för varje dag. Kanske får man lite mer foglossning efter förlossningen. Eller så värker ryggen rejält som någon form av efter-smärta. Och brösten - ömma, såriga och blodiga. Vet ni vad? Jag fick till och med ont i tummarna och handlederna av att lyfta Gabbe hela tiden när han var bebis. Och efter ett tag i knäna av allt bärande upp och ner. Och nu av att bli dragen på alla möjliga vis och sparkar hit och dit. Aldrig har jag känt mig så sliten som de senaste åren. Men samtidigt så lycklig. Det gör ont att vara mamma. Och ibland i det psykiska också. Lägg på sömnbristen och hormonerna på alltihopa också, så har vi en cocktail av utmattning. Men det är underbart på en och samma gång. MEN, kan verkligen rekommendera att träna lite styrka och kondition innan man blir gravid

Lillan vägrar att vara still och lägger sig på de mest obekväma sätten som finns. Aj!

Gillar

Kommentarer

linda
,
Åh häftigt!