Starten

Okej, var ska jag börja. How the f*ck ska man hinna blogga när man börjat jobba nu?! Jag har gjort det förut, så på något sätt går det, men just nu känns det som det knappt finns tid till något och vill jag vara med barnen när jag kommer hem. Men jag hittar väl mina rutiner med tiden.


Anyways, det känns överlag okej med att börja jobba nu, men det var en extremt tuff sak att gå genom. Jag har haft alla möjliga känslor och det slutade med att jag tappade motivation och lust till allt annat. Jag ville dela med mig av denna övergången med er, men alltså allt inombords låste sig. Jag kände mig nere och omotiverad. Vad kan jag säga. Jag gillar förändringar och kan se fram emot det, men jag går genom de hårt. Därav inaktiviteten här på bloggen.

Det har varit så mycket olika känslor jag gått genom i denna process inför att börja jobba igen. Alltifrån det självklara med att vara ifrån barnen, till mig själv, till större frågor vad jag vill ha ut av mitt liv. Och jag har kommit fram till en del. Jag är inte den person jag var för tre år sen och det var svårt att gå tillbaka till en plats som jag var någon annan på. Det kändes nästan som jag skulle förflyttas bak i tiden och det gav mig en enorm ångest. Vi människor ska gå framåt, inte bakåt. Jag har haft the time of my life de här sista tre åren. Jag har levt mer än någonsin. Jag har känt syfte och mening. Jag har utvecklats. Jag vet inget bättre än att få vara med mina barn och vara mamma. 


Till min förvåning blev det en betydligt bättre start på jobbet än jag trodde. Allt är nytt på jobb och det är en lättnad. Allt är bra, men samtidigt känner jag att jag behöver utvecklas. Motivationen till att ha ett eget liv utöver barnen ökar. Jag har nya mål nu och en plan nu. Det är nog rätt bra att ha balans, även om jag sörjer avslutet av mammaledigheten ser jag fram emot nya mål och ett nytt kapitel.

Gillar

Kommentarer