This too shall pass

Livet känns jobbigt just nu. Det är inte hjärtat jag har ont i denna gång, det är själen. Jag känner mig dålig och misslyckad. Jag ser i mitt huvud en liten modell-uppbyggnad av världen. Ovan står någon och betraktar. De ser mig, plockar upp mig och förflyttar mig till en annan plats. Varför kan jag inte förflytta mig själv någon annanstans? Det är som att mina ben sitter fast i kvicksand och varje steg jag försöker ta blir bara på samma plats. Jag orkar inte mer, jag blir så trött där i kvicksanden.

Jag försöker tänka på vad jag är tacksam för. Just nu är jag är tacksam för att jag alltid har någon (utöver Juan) bara genom att lyfta luren. Jag låg med världens panikångest under täcket härom natten och från ingenstans såg jag att Dalia ringde. Jag svarade. Hennes röst påminde mig om verkligheten och hennes perspektiv fick min ångest att gå ner ett steg. This too shall pass.

Sjukstuga. Nerbäddad med barnen.

För övrigt är det inte mycket som händer, det är sjukstuga och allt vad det innebär. Nu ska jag fixa middag till barnen, idag blir det pommes och nuggets (jag vet, super kreativt haha). Och en liten sallad av morötter och gurka (deras favoriter nu). Till efterrätt blir det glassbåtar.

Gillar

Kommentarer