Trots

Jag haft en helt hemsk dag. Eller ja, fram till lunch var den okej och mysig. Men sen efter lunchen när jag skulle somna Gabriel fick han världens utbrott. Han ville inte alls sova trots att han var trött. När han inte slutade skrika efter en stund tog jag upp honom i famnen (bär ju inte längre på honom nu när han är så stor och jag är gravid, men mammahjärtat gjorde ont så som han grät idag). Han var så trött, blundade och nästan sov, men skrek ändå. Protest in i det sista typ. Till slut gick det inte, jag kan inte bära nu så jag fick sätta ner han och då fortsatte skrikandet ett bra tag. Han blev lugn sen, men han hade ju fortfarande inte fått någon vila och var supertrött. Vi begav oss ut då på en promenad och han somnade direkt i vagnen. Fort vände vi om hem och jag somnade direkt också. Efter en timme vaknade han, fortfrande jätte trött (förmodligen för han var övertrött när han somnade) och han grät och skrek helt hysteriskt. Det gick inte alls trösta honom. Han var trött och arg. Sparkade och försökte krypa iväg hela tiden. Jag kan inte förklara hur det skär i hjärtat när ens barn gråter så och inget man gör fungerar. Samtidigt verkar tänderna besvära honom rejält. Han gnider fingrarna hårt i munnen. Och han vill hela tiden äta något, äpple specifikt. Han biter intensivt och sen spottar han ut äpplet. Tror det är skönt för hans tänder. Men hans humör var kaos och hela eftermiddagen fortsatte mer eller mindre i samma vis. När Juan kom hem var jag helt färdig. Han tog över och när jag hade vilat gick vi ut en runda. Alla blev på bättre humör. Egentligen hade jag planer idag med det sket ju sig.

Det är inte lätt att vara mamma ibland. Och det är inte lätt att vara hemma med ett barn 24-7. Även om det är underbart för det mesta, så har man hemska dagar ibland. Jag tycker att jag gör ett bra jobb. Jag ser mig själv som en bra mamma. Men dagar som dessa känner man sig sämst. Just för att man inte kan göra något. När han gråter sådär och inte går att bli tröstad. Jag vet att oftast handlar det om basala saker som trötthet eller hunger och han kan helt enkelt inte uttrycka sig med ord än, vilket leder till att ibland blir det missförstånd eller trots och resultatet blir att han uttrycker sig så som han vet - gråta och skrika. Men det skär ändå i hjärtat. Jag är ju mamma och jag borde få honom att inte gråta. Men ja jag vet, man kan inte alltid göra något. Barn gråter, de trotsar, de har sin egen lilla personlighet och temperament. Man kan bara göra sitt bästa.

Jag är så trött nu att det känns som ögonen går i kors. Ungefär så här ser jag ut nu haha

Gillar

Kommentarer

alltidangelica,
Men usch så jobbigt för dig och den lilla jag tror du är en suverän mamma men ibland har alla dåliga dagar, även de små <3
nouw.com/alltidangelica