What's real and what's not?

Jag överanalyserar allt. Jag kan inte låta bli, de går inte stoppa det. Ju mer man överanalyserar ju mer osäker blir man. Tänk om saker inte är som man tror att de är? Tänk om allt som har varit, alla mina erfarenheter, tänk om jag har känt fel? Tänk om jag har uppfattat fel? Tänk om det är jag som är problemet? Tänk om det är jag som skapar problem när det inte finns några? Jag har en tendens att gå så långt in i mitt huvud, gå så intensivt in i saker och ting, som att det är en egen värld i sig. Tänk om allt bara är i mitt huvud och inte i verkligheten?

Människor med adhd kopplar på den interna skärmsläckaren betydligt mycket mer än normala människor (det sker automatiskt i hjärnan). När hjärnan är i det stadiet där den bara fritt vandrar mellan tankar är det till stor del ofta negativa tankar, ett ältande. Det är så hos alla. Det är oftast dit tankarna dras och det är bra i en normal utsträckning - det är så vi drar slutsatser för att utvecklas och komma framåt. Men hos någon som befinner sig ständigt där blir de självdestruktivt. Tänk så är det bara jag själv som gör mig deprimerad? Hur fan kommer jag ur denna hjärnan? Någon som vill byta?

Gillar

Kommentarer